Påsk och Funäsdalen
Påsk betyder återhämtning med familjen i vårt vattenhål i Funäsdalen. Här är luften annorlunda, stämningen lättsam och dagarna får bli som de blir. Här planerar vi inte så mycket utan åker i backarna, äter lunch när och där det passar bäst. Barnen leker och umgås med andra i området och skärmar läggs bort utan protester. Den äldsta av våra två grabbar sätter på sig utrustningen och beger sig ut själv i backen på morgonen och kommer tillbaka när liftarna stänger på eftermiddagen. Blir han hungrig under dagen tar han sig hem till stugan och löser även det på egen hand om vi inte är där.
Det har blivit tradition att ordna med äggjakt. Morgonen startar med att Påskharen varit på besök och dukat fint med fjädrar och varsitt paket till stora som små på köksbordet. Påskharen brukar även skriva ett brev till barnen med instruktioner för hur äggjakten ska gå till. I år kunde även vår yngsta läsa vad haren skrivit. Lyckan var total kan man säga.
På påskafton kör vi även gemensam aktivitet i form av lagtävlingar tillsammans med de andra barnen och ungdomarna som bor i området i föreningen. Det är så roligt att se hur de alla samarbetar trots åldersskillnaden. De äldre är så fina med de yngre. Extra skoj att de vill vara med. Men ingen blir kanske för gammal för tävling och godis.
Påsken känns skön på något vis. Inte förlikat med krav och måsten på samma vis som julen. Dock är jag också medveten om att det är vi själva som lägger ribban för kraven och alla måsten, eller hur? Kanske är det egentligen energin som är lägre under december än på våren? Ljuset gör oss gott och allt blir lite lättare. Hur känner ni för påsk? Hur brukar ni fira den? Berätta gärna.
I Funäsdalen har många kapitel skrivits i boken. Här kan jag landa och fokusera på ett sätt som inte är möjligt någon annanstans. Jag kallar det för kvalitativ skrivtid. Det som skrivs blir bättre än på många andra platser. Jag skriver nu på uppföljaren av ”Smaragden”. Än så länge vet jag inte vad jag ska kalla den. Smaragden gick länge under en annan rubrik. Det var i slutet av skrivprocessen som titeln Smaragden blev fastställd. Därför kommer jag vänta till slutet innan uppföljaren får ett namn. Karaktärerna kommer ni känna igen men tanken är att det ska gå att läsa dem enskilt oberoende av varandra. Utmaningen med det är att kortfattat återberätta vissa saker utan att berättelsen tappar fart. Historien kommer fortfarande behandla psykisk ohälsa men på ett annat plan. Nya karaktärer kommer att presenteras samt nya livsöden och utmaningar. Det är så roligt att skriva. Den största utmaningen nu är att lansera och nå ut med Smaragden bredare än till vänner och bekanta. Samtidigt ska en ny berättelse ta form. Det är verkligen inte lätt på något vis. Jag är envis och hoppas att det ska hjälpa mig framåt…
Ta hand om er,
Lämna ett svar